kroppsbråk

I tisdags kväll fick jag två streck på graviditetstestet. Väldigt svagt, men ändå. Hade gjort ett test redan samma dag som mensen skulle kommit, men då blev det negativt. Jag sa till min man att mensen var sen och att jag ville testa igen och då kom vi överens om att vi skulle ta ett på onsdagsmorgonen, men på tisdagkvällen sa jag att jag inte kunde vänta mer - jag stod inte ut längre. Ändå trodde jag inte helt på det; det kändes så märkligt. Så vi bestämde att han skulle väcka mig morgonen efter och att vi skulle göra ett nytt. Sömnen var sådär bra kan jag lova...Och på morgonen var strecket liiite starkare.

Glädje och panik all over. Vår ekonomiska situation har ju varit rejält ansträngd sista tiden, minst sagt, och jag började redan oroa mig för hur det skulle gå...men senare på onsdagen fick jag positiva besked från försäkringskassan! Vilken lättnad! Jag ska få sjukpenning och få hjälp av Arbetsförmedlingen att försöka komma in i arbetslivet igen. Timingen kunde inte bli bättre!

Samtidigt:

Hur ska det gå för min kropp? Kommer den att klara av det? Kommer jag få svårt att klara av hushållet/gå/lyfta min son/hålla på i trädgården? Kommer jag att få ännu mer ont? Det som ändå gör att det känns okej är att en graviditet är tidsbegränsad - det kommer inte att vara för alltid...

Nu är jag lite nervös för att berätta för vissa; typ de som inte tycker att en graviditet är det smartaste draget...och det kan ju vara svårt att rättfärdiga. Men det enda jag vill är att min son inte ska behöva vara ensambarn! Och sen vill jag som bonus få revansch på spädbarnstiden och t.o.m våga njuta lite av den.

Hur tänker ni andra om graviditet, föräldraskap, utökad smärta pga sina "okloka val" osv?